When I first visited our house, it was the garden that made me decide. The house is over 200 years old and so is the garden. It has of course been modified during the years but I think at least one of the trees must be from that time. It is the most wonderful little garden you can imagine and when I saw it, I fell in love instantly. All its possibilities with forgotten corners, rockeries, an old tree house to renovate for the kids and the vegetable garden, everything made me so happy on the inside. The garden has been for abandoned for six years and it is time to bring it back to life again. It will surely take as many years to get it back in shape but that is my happiness, to have an ongoing project that never has to be finished.
När jag besökte vårt hus för första gången var det trädgården jag föll för. Huset är över 200 år gammalt och trädgården likaså. Eller ja, en trädgård anlades då huset byggdes men den har ju förnyats under årens gång. Ett av träden kanske är från den tiden, vem vet? I alla fall, det är den lummigaste lilla trädgård man kan tänka sig och när jag såg den blev jag förälskad direkt, lyrisk till och med. Alla dess möjligheter, små glömda hörn, stenpartier, en gammal trädkoja att bygga om till barnen och trädgårdslandet, allt gjorde mig så lycklig inombords. Trädgården har legat i glömska sedan 6 år tillbaka och nu är det dags att väcka den till liv igen. Det kommer säkert ta lika många år men det är min lycka, ett pågående projekt som aldrig behöver bli klart.
Åsa
åsa elin danielsson 