Alva and I hang out most of the day, from 7 to 7 it’s intense motherhooding going on. I do get some time for myself when she’s asleep but otherwise it’s her and me together. Always. But it’s not really fair to Alva because in fact I get a lot of time for myself! Alva is with me wherever I go but she’s so nice and calm and can sit and play for hours by herself with her toys or with whatever I give her. Fabric, wood pieces, spoons, paper balls, baskets, lids, jars – you name it. And then suddenly she remembers that she hasn’t been mommy-ish for a while and comes crawling to get a hug. Which she gets of course. One, or a hundred and twelve.
Alva och jag hänger ju ihop nästan hela dagen, typ från 7-19 är det ju mammaliv till hundra procent. Jag får dock lite tid för mig själv när hon sover men annars så är det hon och jag all day. Men det där med lite tid för mig själv är inte riktigt rättvist mot Alva för jag får faktiskt massor av tid till att göra det jag vill! Alva är med mig överallt men hon är så snäll och leker själv, antingen med sina leksaker eller med grejer som jag håller på med. Tygbitar, träbitar, skedar, pappersbollar, korgar, lock, burkar, you name it. Hon kan sitta i timmar och pilla. Tills det hon kommer på att hon inte varit så mammig på ett tag och kommer smygandes så här, min lilla fjoppla som vill ha en kram. Och en får hon ju förstås, eller kanske tolv.
Åsa
åsa elin danielsson 